Om

Hej!
Mitt namn är Angelica. Bor i en mindre ort i östra delarna av Västergötland. Vet inte exat vad jag kommer att blogga om. Gissar på att det blir om min vardag, tankar jag vill få ur mig och allt mellan himmel och jord.

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg i kategorin Minnen över dig

Tillbaka till bloggens startsida

30års dag idag...

Grattis Erika! Du fyller 30år idag. Eller skulle ha gjort... Blir inget firande som jag brukar ha. Men dock med blommor från en del av dina vänner. Du får den i kväll och två änglar. 

Önskar att jag hade kunna få ge dig blommorna i din famn och skåla i bubbel. Ta ett glas rött för dig. Se dig fira dig ihop med oss dina vänner och fästman. Som för övrigt fick ett brev av mig. Kommer du ihåg? Där jag skrev hur glad jag var att ni hade funnit varandra? Att jag skrev det just till han? Är första gången jag gjort det. Och mitt förberedda tal på erat bröllop, du vet det det där du inte ville att jag skulle hålla den dagen ni skulle stå brud och brudgum... 

(Har hicka och små rysningar just nu när jag skriver)

 

Var detta våran första kryssning? Trevligt var det i vilket fall ❤️

Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

❤️24 mars 2012❤️

Exat där är du. I natt var en jobbig stund. Såg ett minne på fb. 24 mars 2012 satt vi åh njöt av varsin caesarsallad och vin till lunch i stan. Det var år innan din sista kamp satte igång. Du var pigg, hade ork. Din ork. Ditt skratt... Din kärlek som alltid finns/fanns där. Hade du varit här nu så hade du sagt nåt om vin åh gaska upp mig. 

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Taggat med: 

, , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vänskap som inte suddas ut, bara ändrar form


Du är underbar, du är stark, du står ut med med mig hur jag än mår, våra kryssningar. Vi två åh panssisorna. Eller hur var det? Okej, orangea byxorna då. 😂😂😂
Vill bara tacka dig för allt du tillförde mitt liv. Hur mycket du ännu påverkar mig, att du finns här ändå. Och det kommer du alltid göra. Vad är de han Ledin sjunger "det finns minnen som inte suddas ut..." Finns vänskap som inte suddas ut även om ena är en ängel och finns i ens ❤️
Så ett enormt tack för att jag fick vara en del av ditt liv,
PS, vår vänskap finns kvar än. Men vi är bara bästisar på ett annat sätt nu. Där du redan vet alla hemlisar åh mina tankar. Kanske redan innan jag själv ens vet det

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En jobbig men fin stund

Såg en bild från en begravning förut på fb. Blommorna var rosa, rosa som dina, kistan var vit, vit som din...

Fast det var inte dina blommor, inte din kista, inte din kyrka. 

Men mina tankar och rysningarna du vet du ger mig, det var från dig jag kände. Även nu när jag skriver detta så känner jag din närvaro i kroppen. 

Strax efter den bilden så dök det upp en annan bild. En bild med texten "Släpp aldrig den personen som ger dig världens största leende på läpparna, som gör din dag lite bättre"

Även  om du är hos mig på ett helt annat sätt nu, än för några månadersen, så är du hos mig, får mig att le, skratta och gråta. Och även så gör du än mina dagar lite bättre. Trots att jsg saknar dig så att det rinner några tårar från mina ögon, så älskar jag dig något så ofattbart! Tycker att jag ibland ser dig ute bland folk. Men då kommer jag på att det är inte du. Att det kan inte vara du. 

Men vet att du har det bra nu och har koll på alla och allt skvaller.. Men jag ändå sakna dina "VA?!"  När det fanns nyheter att berätta. Jag var ju trots allt tvungen att ha med dig när jag skulle berätta för mina föräldrar om när jag hade blivit av med jobbet för många årsen... Hade inte gått utan dig, åh god lunch bjöd du på när jag bjöd hem mig till dig för berätta om det ❤️

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vilsen?

Hej!

Vad hur ska jag börja? 

Mitt namn är Angelica, född 29 januari 1986, det innebär att jag strax om 26dagar fyller 30år kl 11.05. Har säkert nån form av 30åra kris. Men mest av allt så blir det konstigt. Känner mig inte hel längre, känner mig vilsen att jag inte helt är mig själv. 

Varför då? 

Jo, för snart 2månader sen så dog min närmaste vän. Hon var bara några månader yngre en mig. En sån vän man säger att man träffade innan bb. Men egentligen så träffades väl vi kring 1-3års åldern. Hon och hennes familj flyttade till gården jag växte upp på, stor familj i en 4a. Hon var yngst av 3bröder. En tjej med livsglädje, en glad tjej, en tjej som jag inte behövde ha några masker för. Den där vännen som alltid funnits där trots allt. Kanske för att hon kämpande mot tröttheten och allt annat som hennes medfödda hjärtfel ställde till med. Det stoppade henne aldrig. Var mera hon som höll igång när en annan inte orkade festa mera. Helt klart en underbar tjej som jag inte förstått är en ängel än? 

Har varit vid minneslunden ett par gånger innan hennes begravning, varit på hennes begravning, ordnat med en minnesstund med oss vänner, varit vid hennes grav flera gånger med ljus, blommor på jul, tänt ljus där igen. Tänder en ljuslykta hemma som jag fått av henne i julklapp. Säg hur ska jag fatta vad som hänt? När ska mitt hjärna få mitt hjärta inse att hon inte kommer tillbaka som hon var då? Utan alltid finns där i mitt hjärta? 

0 kommentarer | Skriv en kommentar