Såg en bild från en begravning förut på fb. Blommorna var rosa, rosa som dina, kistan var vit, vit som din...

Fast det var inte dina blommor, inte din kista, inte din kyrka. 

Men mina tankar och rysningarna du vet du ger mig, det var från dig jag kände. Även nu när jag skriver detta så känner jag din närvaro i kroppen. 

Strax efter den bilden så dök det upp en annan bild. En bild med texten "Släpp aldrig den personen som ger dig världens största leende på läpparna, som gör din dag lite bättre"

Även  om du är hos mig på ett helt annat sätt nu, än för några månadersen, så är du hos mig, får mig att le, skratta och gråta. Och även så gör du än mina dagar lite bättre. Trots att jsg saknar dig så att det rinner några tårar från mina ögon, så älskar jag dig något så ofattbart! Tycker att jag ibland ser dig ute bland folk. Men då kommer jag på att det är inte du. Att det kan inte vara du. 

Men vet att du har det bra nu och har koll på alla och allt skvaller.. Men jag ändå sakna dina "VA?!"  När det fanns nyheter att berätta. Jag var ju trots allt tvungen att ha med dig när jag skulle berätta för mina föräldrar om när jag hade blivit av med jobbet för många årsen... Hade inte gått utan dig, åh god lunch bjöd du på när jag bjöd hem mig till dig för berätta om det ❤️